Gå til hovedinnhold

Omfamna både trohet och inkludering


Homosexuella som är Jesu lärjungar och som tar ansvar för att värna om och leva i en trohetskultur, är inte tecken på en hednisk livsstil utan på ett kristent liv, skriver Terje Hegertun.

 

Det är nu nästan fyra år sedan min bok Det trofaste samlivet gavs ut i Norge. Som vägledande princip har jag haft den urskillningsförmåga som Bibeln uppmuntrar oss att använda (Fil 1:9). I boken frågar jag vad räckvidden och horisonten är för relevanta bibeltexter. Goda tolkningar kännetecknas av att vi inte gör okvalificerade kopplingar mellan sammanhang som inte är förenliga med varandra.

Det betyder att vi tydligt skiljer mellan det ohämmade liv som Paulus nämner i Romarbrevet och trogna samkönade relationer (Rom 1:21-32).

Vad Bibeln definierar som moralisk synd är det oanständiga, otrogna och oförpliktigade samlivet. Den som är Jesu lärjunge och som har den helige Ande präglas av andra värderingar och attityder än vad som kommer till uttryck i detta bibelsammanhang.

Skilj på två olika debatter

Det är nödvändigt att skilja på vilka debatter som förs vid varje given tidpunkt. Genusdebatten och debatten om sexuell läggning är två debatter som inte får blandas ihop. Även om de har beröringspunkter är de inte identiska.

Medan debatten om homosexuellt samliv är i stort sett över i det offentliga rummet i vår del av världen, pågår debatten om kön på alla plan och har blivit ett ideologiskt kulturkrig. Man kan ha en inkluderande attityd till homosexuella utan att anamma radikala genusteorier.

Att säga att överlåtna samkönade relationer kan vara etiskt gott är inte detsamma som att säga att kön bara är en social konstruktion. Man kan också försvara trogen monogami utan att bli anklagad för polyamori.

Se människor med Guds ögon

Under de kommande åren måste vi kunna utveckla nya perspektiv på samlivsetiken, både mot bakgrund av teologiska insikter och aktuella mellanmänskliga förståelser och erfarenheter.

Inspirerad av att Gud är trofast kärlek manar kärleken oss till ett ansvar och får oss att våga det osannolika: att lova varandra trohet. Det ultimata beviset för kärleken är att du står kvar när nödens stund kommer. Även om vi lever under syndens villkor i världen kan två som älskar varandra bygga något vackert tillsammans. Det är goda nyheter för en tid som denna.

Att främja trohetsidealet bland både heterosexuella och homosexuella är ett etiskt mål som är djupt rotat i den kristna traditionen och gör oss till ansvarsfulla subjekt i våra egna liv.

Relationer är sköra konstruktioner

Det är inte svårt att inse att alla relationer är sköra konstruktioner. Att kunna välja bort varandra har blivit det moderna parets rätt, och mångas rädsla. Men som tur är har vi också friheten att välja att inte lämna.

Frågorna blir alltså, mitt i vår egen sårbarhet: Tar vi hand om varandra tillräckligt bra? Hur kan kärleken hålla ihop två liv i ett gemensamt livslopp?

Teologin har samlivsetiska resurser till sitt förfogande som också kan kommuniceras i det offentliga rummet. Mitt i den flyktiga postmoderniteten längtar de flesta efter långvariga relationer. För kyrkosamfunden är det inget mindre än ett ansvar att främja en kultur av trofasthet. Detta får etikern i mig att fråga: Har vi råd att låta en sådan chans gå förbi oss?

Skuggsidorna

En annan insikt som vi inte längre kan blunda för är de mörka sidor som tidigare attityder till homosexualitet både inom och utanför kyrkorna bidrog till att skapa: tystnadskultur och förnekelse, självförakt, skam och förlust av tro och kyrklig gemenskap. Och för vissa en kamp att leva vidare.

Utöver det har vi alla berättelser från de stora trossamfunden om långvariga, systematiska missbruk och övergrepp. Det har skapat en moralisk kris av stora proportioner.

Vi måste orka lyssna på dessa erfarenheter. De innehåller både en smärta och en visdom som vi inte kan vara utan.

Det heterosexuella äktenskapet

Mönsterbilden för reproduktion och föräldraskap är det heterosexuella äktenskapet. Det är det som ligger inom Bibelns horisont. För en kristen kommer äktenskap mellan en man och en kvinna alltid att ha en särställning och ha en obestridd majoritetsställning. Äktenskapet mellan man och kvinna bär inom sig både förbundets storhet och ansvar.

Men heterosexuell samlevnad behåller både äktenskapets ställning och ansvar, också om den lagliga rätten att gifta sig nu har öppnats för samkönade par i en rad länder. En inkluderande attityd till homosexuella försvagar inte könspolariteten i heterosexuella förhållanden.

Vi måste på allvar diskutera hur vi kan hålla ihop en lära om äktenskap som är förankrad i den klassiska kristna traditionen, med ett lika bekräftande ja till dem som inte har en heterosexuell läggning och som antingen väljer att leva i celibat eller i ett troget samliv.

En ny historisk situation

Synen på homosexuellt samliv har förändrats radikalt i väst, vilket har befästs i både attityder och lagstiftning. Detta är en ny historisk situation som inte nödvändigtvis stämmer överens med vad vi tidigare trott. När öppenheten blir större kommer människor av kött och blod fram. De får ansikten och namn. Kanske tillhör de vår egen familj och är en del av våra trossamfund.

Under de kommande åren kommer vi att möta människor som håller fast vid sin kristna tro och som samtidigt integrerat sin homosexuella identitet i sin egen livshistoria.

Det tar tid att möta denna nya verklighet med låga axlar. Men vi kan klara av att göra det utan att kompromissa med de grundläggande etiska och teologiska värderingar som Bibeln och den kristna traditionen har försökt förmedla.

Att igenkänna Anden

Under de kommande åren kan kanske heterosexuella och den del av den homosexuella befolkningen som kyrko- och församlingsledarna har ett särskilt ansvar för, stå tillsammans för att försvara värdet av trogen samlevnad.

Kyrkorna behöver återta den språkliga djärvheten i samlevnadsetiken. Utan den främjar vi bara den inre sekulariseringen i kyrkorna.

Vi måste träna oss i att tro att homosexuella som är Jesu lärjungar och som tar ansvar för att värna om och leva i en trohetskultur, inte är tecken på en hednisk livsstil utan på ett kristet liv.

Jag hoppas därför att frikyrkliga församlingar anpassar och vidareutvecklar sin befintliga samlevnadslära och praxis i riktning mot en mer inkluderande attityd när det gäller synen på trogna samkönade förhållanden.

Kristi kropp och Andens tempel

I samtalet framåt måste kyrkorna ha i åtanke att en del av deras egna barn och tonåringar i framtiden kan komma att ha en läggning som får dem att känna dragning till personer av samma kön. I framtiden ska de inte behöva bära sin hemlighet ensamma, utan bli bevarade i en miljö där de känner sig omhändertagna.

Bibeln säger att Guds folk i världen är Kristi kropp och Andens tempel. Detta gör det absolut nödvändigt att vi – oavsett sexuell identitet – känner igen Andens liv hos alla som tror.

I en tid då polariseringen i samhället ökar, är det viktigt att kristna kyrkor framstår som nådefulla gemenskaper som värnar om alla människors integritet och värdighet.

Skrevet på oppfordring av svenske lesere av boken Det trofaste samlivet. Publisert i tidningen Dagen (Sverige), fredag 25. mars 2025